Lidingö Tjejlopp 2013
17
Imorse ringde klockan tidigt, 5:15 för att vara exakt. ca 6:20 åkte jag för att hämta upp min kära vän Sara som jag gör en tjejklassiker med. Vi båda satt som döda sillar i bilen påvägen till Stockholm/lidingö. Inte blev det kanske bättre av att jag laddade med en hel megakebabpizza igår kväll, den låg fortfarande som en degklump i magen kändes det som. ;P Vi var iaf framme ca 9:30 i stockholm där vi snurrade runt ett tag innan vi hittade till Lidingö. Det var alltså riktigt bra att vi var ute i GOD tid. 10:30 parkerade vi bilen nära och bra till sportmässan. Vi hade all tid i världen på oss att fixa med nummerlappar, äta pastasallad vi hade med oss och kolla i sportmässan. Dock hittade jag inget jag ville ha från sportmässan då allt var från adidas i princip, och jag gillar inte märket adidas på träningskläder generellt.
Jag var allt ifrån taggad till att springa loppet. Jag hann fundera flera gånger om vad fan jag gjorde där. Varför åkte jag så långt för att springa 1 mil i skogen när det var så kallt? Ca 1,5h innan start hittade vi 2 lediga solstolar som ett företag ställde ut för de som ville sitta ned. Jag höll på att somna mitt i folkvimlet. ca 50 min innan start var jag mer död än levande och ville helst av allt hem, krypa ned under täcker och sova. 45 min innan start masade vi oss till toalettkön för att sedan 30 min innan start lämna överdragskläderna vid inlämningen. DÅ ville jag verkligen hem för att det var så kallt. :P Jag fick dock en bra plats i min startgrupp nr 4. Längst fram. Där hoppade vi runt till någon ledare. Jag var fortfarande inte taggad...
MEN när startskottet väl gick så slog det om i huvudet på mig, jag blev jättetaggad och drog iväg och tog täten. Jag höll mig sedan bland de 10 första fram tills vi började springa ikapp folk från tidigare startgrupper. Jag körde mitt upplägg som jag gjort dom senaste gångerna, gå ut stenhårt för att sedan släppa tempot lite och ha ett jämt flow resterande vägen. Och nog funkade det rätt bra även denna gång. :)
Alla har skrämt upp mig med den omtalade aborrbacken att den är SÅÅÅ hemsk och denna gången kan jag faktiskt hålla med. Den VAR hemsk, men inte så hemsk att jag inte klarade av den. Men det var på håret. Vid toppen kände jag hur det började vända sig i magen. Då visste jag att jag va tvungen att sänka pulsen för att inte stupa och som tur var så var det ju en fin nedförsbacke sedan som jag kunde dra på och samtidigt gå ned i puls. :) Det var egentligen min taktik hela loppet, dra på i nedförsbackarna och lite lugnare jämn jogg i uppförsbackarna utan att stanna. Det var sjukt viktigt, att inte stanna, för om jag hade stannat vet jag att jag skulle fått massor med mjölksyra och håll samt svårt att komma in i flowet igen. Därför stannade jag heller inte vid någon vätskekontroll utan körde på. Andra vätskekontrollen var ju dessutom i en nedförsbacke och då hade jag fått upp världens fart. Kontrollanterna ropade "sjukt bra tempo, fortsätt jobba!" åt mig när jag swicha förbi. Lika så var det en gubbe som stod halvvägs och sa att jag skulle få en sjukt bra tid om jag fortsatte i det tempot jag hade. Den gubben var min morot, hans ord gnagde i huvudet hela vägen.
Jag hade aldrig vågat hoppats på att komma in på en tid under 50 min. Det fanns inte riktigt i min tankebana med tanke på att jag inte tränat löpning så bra den senaste tiden + att jag inte laddat speciellt bra heller i veckan inför detta. Eller ens var taggad timmen innan. Alla som sprang under 50 min fick dessutom en silvermedalj, och så bra kunde jag väl ändå inte vara med mina förutsättningar? Men tänk så fel jag kunde ha.
Jag sprang in på tiden 47:16 min!!!!!?!?!! Det är lååångt över vad jag ens hade kunnat hoppats på. Jag är enormt nöjd eftersom det var en ren terrängbana som dessutom var tuff med mycket backar. Silvermedaljerna var dock slut så jag kunde inte få någon direkt på plats vilket var lite tråkigt, så de skickas hem istället. MEN jag kan iaf dra slutsatsen att ladda med en megakebabpizza igår kväll gjorde susen, det får bli min nya tradition. Hittills har jag sprungit sjukt bra med den laddningen.
Slutligen; I did it! I f*cking did it! Lidingö Tjejlopp 2013 är nu avklarad och därmed är också Tjejklassikern komplett och avslutad. Gissa om lyckan är stor?!! Var det någon av er som sprang Lidingö Tjejlopp? *nyfiken* Nu taggar jag inför Halvklassikern nästa år med start att cykla halvvättern. Nytt år och nya utmaningar!
Fast först ska tjurruset i stockholm springas om en vecka, årets sista lopp!
