Tävlingskalendern för 2014

2013 börjar närma sig sitt slut och jag har under en längre period planerat och funderat över hur jag ska lägga upp 2014:s tävlingsår. Vilka lopp jag ska satsa på m.m. Jag kom fram till att jag vill satsa på större och kanske lite färre lopp som jag vill prestera i. Så såhär kommer mitt kommande tävlingsår se ut:
 
17 Maj: Göteborgsvarvet
31 Maj: Stockholm Maraton
8 Juni: Halvvättern
4 Juli: Vansbro Halvsim
16 Aug: Midnattsloppet
30 Aug: Tough Viking
16 Sep: Stockholm Halvmaraton
27 Sep: Lidingöloppet 15 km
4 Okt: Tjurruset 
22 Nov: Stockholm Tunnel Run
 
Om jag känner mig fräsch och pigg så kanske jag deltar i något lopp i min egen stad som vårruset och stadsloppet också. Kanske något mer cykellopp också. Men det är inget inplanerat.

Tjurruset Stockholm 2013

 
Ja, jag vet att många av er är sjukt nyfikna på löparberättelsen från Tjurruset i Stockholm som jag var med i för exakt 1 vecka sedan. Nu tänkte jag dela med mig av den. :)
 
Det började med att jag tog tåget på lördagen strax utanför Stockholm där min vän Therese bor. Tåget visade sig vara försenat och dessutom så stannande det inte på hållplatsen jag skulle av på så jag fick åka ända in till centralen vilket inte var så himla rockigt eftersom jag var iklädd gamla myskläder.. Men till slut kom jag fram, ca 3 timmar för sent. Att man aldrig lär sig att SJ suger? ;P På kvällen laddade vi upp med pizza, jag tog en kebabpizza med champinjoner, kebab, skinka, pommes och kebabsås på. Självklart extra allt också! Eftersom de var så bra uppladdning sist så är det ju dumt att bryta mönstret, eller hur? ;P Vi spelade även kort och monopol på Thereses ipad. En lugn kväll helt enkelt.
 
Tidigt på lördagen gick vi upp för att käka frukost, dubbel portion havregrynsgröt i vanlig ordning för min del + surdegsbröd, apelsinjuice och ett kokt ägg. Tiden rusa iväg och vi började få eld i baken. Therese hann inte äta upp sin macka så hon fick ta med den i språnget. Vi var till och med tvugna att springa till bussen för att inte missa den! Bra uppvärmning. Haha. ;)
 
Väl på plats på tullinge flygfält var det dimmit och kallt. Vi gick runt och kollade lite i "stånden" som fanns, men vi hittade inget speciellt vi ville ha. Vi mötte även upp Thereses pappa som kom för att heja på oss, ta lite bilder och skjutsa oss hem efter loppet. 
 
9.45 lämnade jag mina överdragskläder till Thereses pappa och gick till starten för att värma upp. 10.00 skulle startskottet gå. Jag var supertaggad! Jag sprang lite fram och tillbaka i startfållan innan den gemensamma gruppuppvärmningen med Friskis började. Den gemensamma gruppuppvärmningen gick på ett kick och vips gick startskottet och jag var iväg. Jag startade i första startgruppen och fick en bra plats, det kändes bra. Jag öste på redan från start utefter tidigare erfarenheter. 
 
Första hindret skulle vi springa ned i en sjö och vada oss fram, i sjön var det sjukt kallt! Inte varmare än 10 grader kan jag tänka mig, runt 8-10 grader. Vattnet gick till en början till mitten på låren, sedan märkte jag att det kom ett hål där jag inte bottnade och fick simma. Ni kan tänka er vilken shock det blev för kroppen va? ;P USCH! Och jag som är världens badkruka i vanliga fall också. blä. Men så fortsattde de iaf, ca 500 meter. det varierade mellan lårhögt och så att jag inte bottnade. 
 
Direkt efter vattenhindret skulle man springa upp för en brant lång backe, det var dödens för benen! Tänk er att springa upp för värsta backen med iskalla muskler? Där snackar vi kramp i vaderna, vilket det var sjukt nära att jag fick också. Men jag lyckades undkomma det. 
 
Efter detta skulle vi ner i en bäck och springa i vattnet och krypa/hoppa över träd. = också kallt vatten. Efter detta blev det ganska flackt och händelselöst i ca 6 km. Vilket var en stor besvikelse för mig. Det var lite blandat med skogsstigar och grusvägar. Något enstaka dike skulle man över samt ett "lerfält" som inte ens var lerigt. Mer som en blöt fotbollsplan. Vid det här skedet sprang jag dessutom HELT för mig själv, jag hade ca 700 meter till den framför mig och lika långt till den som var bakom mig. Så jag hade ju ingen att tävla mot direkt heller, så det var lite tråkigt. En funktionär skrek till mig att jag hade plats 19."Oj" tänkte jag, det hade jag verkligen inte räknat med eftersom jag tappat adrenalinet lite. Men där fick jag tillbaka det igen och körde på igen.
 
Vid 7-8:e kilometern började det bli jobbigt igen, då skulle jag ned i ett grustag och sedan upp igen i en lååååång sandbacke. Det var SJUUUKT jobbigt. Bland det jobbigaste mina ben gjort. Jag orkade inte ens springa 15 meter upp i den backen. Väl uppe fortsatte det i kupperad terräng med små sandbackar = ännu mer jobbigt. Jag hade dessutom ökat tempot och körde bara på vilja då mina ben var helt slut!
 
 
ca 800 meter kvar till mål kom "bäverdammen". Det enda kärret under loppet (vilket var mycket tråkigt tycker jag). Kärret var inte ens lerigt, utan mer som brunt vatten och mycket kallt sådant. Den här bäverdammen var väldigt lurig! Ena studen gick det till låret, andra stunden bottnade jag inte ens och fick simma. Man såg heller inte något i och med det bruna vattnet. Under ytan fanns det nämligen mycket stockar och skit man skulle över. Även stockar som låg i höjd med ytan som man skulle över. Eftersom jag inte bottnade heller så var jag tvungen att häva mig över. Här var jag inte alls snabb eftersom jag är väldigt feg när det kommer till sådant här, jag vågar inte bara kasta mig ut och kötta på som många andra. Jag tar gärna "det säkra före det osäkra" istället. Så det var en hel hög som tog sig förbi mig. Dessutom mår inte mina leder bra av det kalla vattnet och jag kände av kramp/sendrag under foten som jag var rädd för att de skulle "bryta ut". Men det fick mig inte att bryta. Jag körde på, envis som jag är!
 
Väl uppe ur bäverdammen var det bara en kort sträcka, en sväng och sedan en spurt till sista hindret där man skulle krypa under en presenning. Sen upp igen för ca 100 meter spurt. Speakern ropade mitt namn: "Och här ser vi nr 174 Emma Bertilsson från Karlstad springa in på en kanonbra tid, heja heja!"
 
Jag sprang in på tiden 1:02:01 som gav mig placering 40 av ca 1600 starter (damer), en tid och placering jag är enormt nöjd med!
 
Jag och Therese innan/efter loppet...

Vad tycker jag om loppet då? Jo, det var riktigt kul! Förutom att jag fick springa för mig själv större delarna av loppet, mest troligt pga att jag tillhör de som är snabbast... men ändå... I Karlstad blandas ju killar och tjejer vilket jag gillar, då får jag tävla med alla stora män och känna lite konkurrans. Det får mig att puscha mig ännu mer. Sedan var det även tråkigt att det inte hände något mer i mitten av banan. Varför drog de inte en bana rakt ut i skogen till exempel som i karlstad? Stigar är ju inge roliga. Om jag ska jämföra Karlstad och Stockholm var Stockholm jobbigare i slutet och i början. men eftersom jag hann återhämta mig otroligt bra där i mitten var karlstad mycket jobbigare eftersom det hela tiden var ganska jobbigt. Det hände saker hela tiden också. Det var även mer publik som puschade på längs HELA banan. En folkfest helt enkelt. Vilket tjurruset i stockholm saknade, där var det knappt någon publik förutom i slutet. 
 
Kommer jag att vara med igen? Oja, detta var ju sjukt kul!
 

Shit, mitt första mara är bokat!

 
Herregud, jag anmälde mig precis till Stockholm marathon 2014!! En försenad 25-årspresent till mig själv som jag drömt om att genomföra så länge jag kan minnas. Någon gång i livet har jag alltid viljat springa ett helt mara och nu är tiden inne för mig. Jag känner mig mer redo än någonsin! Och jag hoppas innerligt att jag är i toppform tills denna stora dag, det enda som kan hindra mig är skador och sjukdom. Annars finns det INGA ursäkter och INGEN återvändo. Jag SKA igenom och därmed basta. 
 
Jag blir nervös av att bara tänka tanken på att jag ska genomföra loppet, hur ska det gå? Hur ska jag lägga upp träningen innan? Hur ska jag lägga upp loppet? Tips och egna erfarenheter från er läsare motages gärna. :)
 
MEN först ska jag avsluta detta år med att strax åka till Stockholm för att springa tjurruset imorgon bitti. Håll tummarna för mig! En löparstory om det loppet kommer upp till veckan. :) Trevlig helg till er alla!
 

Lidingö Tjejlopp 2013

 
Imorse ringde klockan tidigt, 5:15 för att vara exakt. ca 6:20 åkte jag för att hämta upp min kära vän Sara som jag gör en tjejklassiker med. Vi båda satt som döda sillar i bilen påvägen till Stockholm/lidingö. Inte blev det kanske bättre av att jag laddade med en hel megakebabpizza igår kväll, den låg fortfarande som en degklump i magen kändes det som. ;P Vi var iaf framme ca 9:30 i stockholm där vi snurrade runt ett tag innan vi hittade till Lidingö. Det var alltså riktigt bra att vi var ute i GOD tid. 10:30 parkerade vi bilen nära och bra till sportmässan. Vi hade all tid i världen på oss att fixa med nummerlappar, äta pastasallad vi hade med oss och kolla i sportmässan. Dock hittade jag inget jag ville ha från sportmässan då allt var från adidas i princip, och jag gillar inte märket adidas på träningskläder generellt.
 
Jag var allt ifrån taggad till att springa loppet. Jag hann fundera flera gånger om vad fan jag gjorde där. Varför åkte jag så långt för att springa 1 mil i skogen när det var så kallt? Ca 1,5h innan start hittade vi 2 lediga solstolar som ett företag ställde ut för de som ville sitta ned. Jag höll på att somna mitt i folkvimlet. ca 50 min innan start var jag mer död än levande och ville helst av allt hem, krypa ned under täcker och sova. 45 min innan start masade vi oss till toalettkön för att sedan 30 min innan start lämna överdragskläderna vid inlämningen. DÅ ville jag verkligen hem för att det var så kallt. :P Jag fick dock en bra plats i min startgrupp nr 4. Längst fram. Där hoppade vi runt till någon ledare. Jag var fortfarande inte taggad...
 
MEN när startskottet väl gick så slog det om i huvudet på mig, jag blev jättetaggad och drog iväg och tog täten. Jag höll mig sedan bland de 10 första fram tills vi började springa ikapp folk från tidigare startgrupper. Jag körde mitt upplägg som jag gjort dom senaste gångerna, gå ut stenhårt för att sedan släppa tempot lite och ha ett jämt flow resterande vägen. Och nog funkade det rätt bra även denna gång. :) 
 
Alla har skrämt upp mig med den omtalade aborrbacken att den är SÅÅÅ hemsk och denna gången kan jag faktiskt hålla med. Den VAR hemsk, men inte så hemsk att jag inte klarade av den. Men det var på håret. Vid toppen kände jag hur det började vända sig i magen. Då visste jag att jag va tvungen att sänka pulsen för att inte stupa och som tur var så var det ju en fin nedförsbacke sedan som jag kunde dra på och samtidigt gå ned i puls. :) Det var egentligen min taktik hela loppet, dra på i nedförsbackarna och lite lugnare jämn jogg i uppförsbackarna utan att stanna. Det var sjukt viktigt, att inte stanna, för om jag hade stannat vet jag att jag skulle fått massor med mjölksyra och håll samt svårt att komma in i flowet igen. Därför stannade jag heller inte vid någon vätskekontroll utan körde på. Andra vätskekontrollen var ju dessutom i en nedförsbacke och då hade jag fått upp världens fart. Kontrollanterna ropade "sjukt bra tempo, fortsätt jobba!" åt mig när jag swicha förbi. Lika så var det en gubbe som stod halvvägs och sa att jag skulle få en sjukt bra tid om jag fortsatte i det tempot jag hade. Den gubben var min morot, hans ord gnagde i huvudet hela vägen. 
 
Jag hade aldrig vågat hoppats på att komma in på en tid under 50 min. Det fanns inte riktigt i min tankebana med tanke på att jag inte tränat löpning så bra den senaste tiden + att jag inte laddat speciellt bra heller i veckan inför detta. Eller ens var taggad timmen innan. Alla som sprang under 50 min fick dessutom en silvermedalj, och så bra kunde jag väl ändå inte vara med mina förutsättningar? Men tänk så fel jag kunde ha.
 
Jag sprang in på tiden 47:16 min!!!!!?!?!! Det är lååångt över vad jag ens hade kunnat hoppats på. Jag är enormt nöjd eftersom det var en ren terrängbana som dessutom var tuff med mycket backar. Silvermedaljerna var dock slut så jag kunde inte få någon direkt på plats vilket var lite tråkigt, så de skickas hem istället. MEN jag kan iaf dra slutsatsen att ladda med en megakebabpizza igår kväll gjorde susen, det får bli min nya tradition. Hittills har jag sprungit sjukt bra med den laddningen. 
 
Slutligen; I did it! I f*cking did it! Lidingö Tjejlopp 2013 är nu avklarad och därmed är också Tjejklassikern komplett och avslutad. Gissa om lyckan är stor?!! Var det någon av er som sprang Lidingö Tjejlopp? *nyfiken* Nu taggar jag inför Halvklassikern nästa år med start att cykla halvvättern. Nytt år och nya utmaningar!
 
Fast först ska tjurruset i stockholm springas om en vecka, årets sista lopp!

Tjurruset 2013

Jag gjorde det iår igen, jag tog mig igenom orginalet av Tjurruset som äger rum i min hemstad Karlstad. Iår var det ännu tuffare, längre och framförallt lerigare än förra året. Shit alltså! Here is my story...
 
 Start och mål, nog blev jag skitig alltid? ;P
 
Jag började dagen med att ta en sovmorgon till kl. 9. Då tog jag bilen direkt till startområdet för att hämta ut min nummerlapp och chip. När jag sedan kom hem laddade jag med dubbel portion av havregrynsgröt (ca 3h innan start). 12.40 kom mina föräldrar och hämtade upp mig så åkte vi tillsammans till start. Vid start mötte jag upp en kompis som också skulle springa tjurruset, vi värmde upp tillsammans och pratade/peppade varandra ända fram till starten gick. Där gled vi ifrån varandra rätt fort då jag körde all in från början.
 
Jämfört med förra året så sparade jag inga krafter ibörjan utan körde på i ett högt tempo, något jag gjorde rätt i. Vid första skogen så blev det att sakta ned tempot pga för många deltagare ivägen. Men det gick bra, jag kunde ändå springa om några lite då och då. Vid första lerkärret totalfastnade jag, men jag lyckades kräla mig ur det på något vänster och lärde mig sedan snabbt att ju högre tempo man höll i kärren/myrarna, desto lättare gick det att ta sig igenom. Så jag köttade på rätt bra och sprang om även i kärren.
 
Ungefär halvvägs kom vi till en skyttebana, övningsområde för militärer. Då hade jag en mellantid på 39:34 och låg på plats 34 av damerna (777 startande). Där sprängde dom mycket och hade konstig rök som min mage inte gillade att jag andades in. Jag fick tokont i magen och kände hur den vände sig ut och in. Antingen ville jag spy eller skita på mig, hemsk känsla. Men eftersom vi kom till ett skogsparti efter detta så var tempot lite lägre och jag kunde sänka pulsen lite, vilket gjorde gott för magen också. Jag kunde sedan hålla den i shack resten av tiden. 
 
Sista halvan gick på ren vilja, det var mycket starkt psyke där. Något som jag visat mig vara väldigt bra på, löparpsyke som det så fint kallas. Andra halvan var mycket tyngre än första. Ännu mer lera, kärr och hinder. Jag hade ont i magen men hade det under kontroll. På raksträckorna på grusvägarna såg jag min chans att springa på, jag tippar på att jag höll ett tempo på ca 13-14 km/h där. Ju närmare mål jag kom, desto färre tjejer såg jag. Till slut var jag typ ensam, så jag visste redan där att jag förmodligen skulle få en rätt bra tid.
 
 
En bild som min vän Sandra tog i slutet av loppet.
 
Sista hundra metrarna spurtade jag, och när jag väl kom imål har jag aldrig mått så dåligt i mitt liv. Jag var såååå nära på att spy och jag hade nog nått min maxpuls. Första jag mötte i mål var min fina vän Sara, hon tog väl hand om mig och gratta mig. Tack vännen! Hon hade hållt koll på mig och utbrast att jag hade en supertid och placering. Lite senare mötte jag även upp mina fina föräldrar som också gratta mig och körde mig hem, för det skulle inte finnas någon chans att jag hade kunnat köra hem i det skick jag var i. Fy! 
 
Vad blev resultatet då? Jo, 42a placering av 777 startande damer på tiden 1:14:08. Sträckan var ca 1,2 mil så jag är så enormt stolt över migsjälv. Jag ÄR en vinnare!!!!!
 
Tjurruset 2012 vs. Tjurruset 2013, nog har jag förändrats enormt på exakt 1 år!
 
En annan rolig sak är min utveckling jag gjort sedan förra året. Förra året vägde jag ca 45 kg mer och kom på plats 331 av 425 startande damer med tiden 1:16:50. Då var banan ca 8-9 km och betydligt lättare. Iår kom jag alltså på plats 42 av 777 startande damer med tiden 1:14:08 och sträckan var ca 11-12 km. Det är sinnessjukt när jag tänker efter, och med detta i bakfickan känner jag mig bäst i världen just nu! Heja mig!
 

Jag överlevde Vansbro Tjejsim 2013!

 
Som ni vet så har jag varit sjuuuukt nervös de senaste dagarna för den här dagen, som den sanna badkruka jag faktiskt är. :P Det kan mina föräldrar skriva upp, haha. Hur som helst. Vi (jag och mina föräldrar) startade tidigt hemifrån för att jag skulle känna mig lugn och ha goda marginaler då jag är en person som ALLTID ska vara ute i nästan för god tid, något jag förmodligen ärvt av min far skulle jag tro. Vi åkte hemifrån 7.30 med en bilresa på lite mer än 2h. 13.00 gick min start så ni kan ju förstå att det blev lite dötid därimellan. ;P Så jag la mig i gräset och vilade lite, jag blir nämligen alltid supertrött precis innan start. Antagligen för att då släpper all nervositet och jag börjar gå in i mig själv och känna ett lugn. Sen kommer nervositeten/adrenalinet tillbaka precis innan start i startfållan. ALLTID! Lite lustigt de där. 
 
När jag stod i startfållan bakom startgruppen som startade innan mig kom en av er läsare fram till mig vars namn börjar på P. Jag vet att du kommer att läsa detta och jag vill att du ska veta att jag blev enormt glad! Jag hoppas det gick bra för dig i plurret och att du klarade dina mål. :)
 
När väl mitt startskott gick så tog jag det ganska lugnt. När jag kom till strandkanten började paniken växa, det är just att doppa sig som jag tycker är så enormt jobbigt och det var det även idag. MEN jag tvingade mig själv, blundade och sprang bokstavligen i. Väl i kved jag i säkert 10 min och simma bröstsim i turbotempo för att få upp värmen eller något. När jag vant mig vid vattnet så saktade jag av automatiskt och det blev även mer strömt då jag låg väldigt långt ut i vänsterkanten, dum som jag va. Men det var så knökat till höger. När det var ca 150 meter kvar kändes det som att jag skulle dö, jag tyckte det var jätteläskigt att inte veta om jag bottnade och vågade heller inte känna efter. Knappt ens när jag kommit i mål. Haha.
 
Men i mål kom jag, på tiden 30:06. Ingen kanontid men jag är nöjd med tanke på att jag inte simtränat på 10 år, MINST! Dessutom simmade jag bröstsim hela vägen. Men till nästa år, när jag ska köra halvsimmet SKA jag ha tränat mycket mycket mer och satsar på en bra tid. Eftersom jag kommer träna på skolan och få ett träningskort på Friskis då jag blir funkis där så tänkte jag köpa mig ett simkort på badhuset istället. :) Då kommer jag ha alla möjligheter att bli grym till nästa år! Hoppas det gick bra för alla er andra läsare som simmade Vansbro tjejsim idag, eller simmat något annat av simmen och att ni nådde era mål. :) Heja er allihopa!
 
Nu har jag dessutom avklarat 3/4 av tjejklassikern, WOHOO!! Bara Lidingö tjejlopp kvar vilket jag inte är de minsta nervös över. Springa är ju min grej som ni vet. ;) Men innan dess har jag 2 lopp till, Blodomloppet och tjurruset att avklara. Sedan är årets tävlingssäsong över. Det är sjukt vad tiden går fort! Shit!

Nervös till 1000!

 
Dom senaste dagarna har nervositeten ökat sakta men säkert. Imorgon bär det ju av till Vansbro för att simma ca 30 min i iskallt strömt vatten. Förmodligen kommer jag att åka dit själv också utan min kompis som gör tjejklassikern med mig då hon inte tycks få ledigt från sitt jobb. Eller ja, själv och själv, mina underbara föräldrar hänger med för att supporta och stötta. Men det är inte samma sak som att dela själva upplevelsen med någon hela vägen.
 
Det är även första gången i mitt liv som jag simmar i öppet strömt vatten och andra gången i mitt liv som jag simmar i våtdräkt. Jag har dessutom inte tränat någon simning inför detta så det lutar åt att det blir bröstsim iår. Förutom det är jag världens badkruka, jag har sjuka problem att ta mig ned i vattnet. Allt under 30 grader är kallt! Och i vansbro är temperaturen just nu 15,6 grader... Hur ska jag klara det? Herregud.
 
Men en sak är säkert, jag kommer INTE ge upp. Jag ska över mållinjen och få min medalj, där med basta!

Anmäld & klar, Göteborgsvarvet 2014

 
Sådär! Då var jag anmäld till Göteborgsvarvet 17 Maj 2014. Idag är det dessutom sista dagen att anmäla sig som det är reducerat pris, dvs. 545 kr istället för 645 kr. Så passa på nu ni som tänkt anmäla er! Det är även över 20 000 anmälda redan så platserna kommer gå åt ännu snabbare iår tror jag. Förra året tog de slut i September. :P Hur som helst, jag är riktigt taggad! Jag vill verkligen klå min tid på 1:49:02 och vädret kan ju bara vara bättre den dagen. Så chanserna är goda om jag fortsätter med min löpträning som jag gör nu. :)
 
Jag hade dessutom tänkt anmäla mig till Stockholm Marathon idag. Men till min fasa var det fulltecknat!!!! :( Så vi får se om det blir något marathon nästa år... Annars får det bli år 2015. Har någon något tips på annat bra marathonlopp? Gärna runt mellersta sverige. Jag vill ju verkligen springa marathon nästa år.
 
Edit: Det verkar som att Sthlm marathon nästa år inte alls är fulltecknat. Så nu står jag i valet och kvalet om jag ska vara med i Sthlm marathon som går 2 veckor efter göteborgsvarvet. eller vänta till hösten och vara med i oslo marathon... Jag är osäker på om jag hinner återhämta mig tillräckligt bra efter göteborgsvarvet, jag borde göra det. Men har någon av er erfarenheter att dela med er av? Jag ser ju mig själv fortfarande som "grönjörling". Vilket ska jag satsa på?

Diplom Göteborgsvarvet 2013

 
För några dagar sedan låg ett mystiskt kuvert i brevlådan. Det innehöll till min glädje ett diplom från Göteborgsvarvet som jag sprang den 18 Maj iår. Jag hade glömt bort att jag beställt ett sådant i samband med att jag anmälde mig till loppet för drygt ett år sedan, så det var ju en positiv överraskning. :) 
 
På diplomet står tid och placering, men även mellan tid, banprofil också är det ju en liten karta över vart man sprungit. Lite kul! Självklart sk jag sätta upp diplomet på väggen. Lika så med mina andra diplom jag samlat på mig hittills. Dock måste ramar inhandlas först och sedan kommer ju det svåra att klura ut vart man ska hänga dem... Jag skulle vilja ha en "diplom/medalj/tävlingsvägg" med alla mina äventyr. Men tyvärr bort vi rätt litet så det får inte riktigt plats... Nåväl, det kommer väl!

Karlstad Stadslopp 2013

 
Igår var det dags att springa lopp igen. Denna gången på hemmaplan i Karlstads Stadslopp. Det är ju typ ett måste att delta i det när det äger rum i min hemstad. ;) Dessutom var jag ju med förra året också. Hur som helst, dagen bjöd på strålande sol med lite kyliga vindar. Perfekt för en frysmört som mig! Jag sprang i shorts och linne. 
 
I väntan på start så kom Pierre (som starta i samma startgrupp) fram till mig och prata, riktigt trevligt och bra avslappning innan start. Bra bloggtips för den som ska göra någon klassiker eller bara gillar all möjlig träning. :) Fast jag var inte ett dugg nervös för gårdagens lopp vilket hör till ovanligheterna, men det berodde nog på att jag sprungit det förut och att det var på hemmaplan. Jag kan ju banan utan och innan liksom.
 
Tyvärr var det inte min bästa löpardag idag. Benen kändes inte så pigga som de kan göra ibland utan en aningens tunga, så jag visste redan från start att det skulle bli tufft att komma under 45 minuter. Dessutom fick jag lite håll efter ca 6 km. Men eftersom banan är i princip helt platt och det var lagom temperatur gick de ändå rät bra och jag sprang in på 45:56 min. Dock var loppet lite längre än 10 km, 10.25 km enligt min pulsklocka. Och hade det varit exakt 10 km skulle jag sprungit på ca 44:50 (Jag höll koll när jag sprang). Så egentligen är jag väldigt nöjd med tiden ändå med tanke på förutsättningarna jag hade för dagen. Och varje gång kan ju inte gå som man har tänkt sig. :) Jag har trots allt förbättrat min tid med ca 22 min från förra året! Vilket jag är enormt stolt över! 
 
 
Jag rotade även fram en bild från förra året innan start på stadsloppet. Jag behöver inte säga vilken bild som är tagen för 1 år sedan va? ;) Det är helt sinnesjukt egentligen vilken skillnad det är på kroppen, och det är klart det går snabbare nu när jag inte har ca 50 kg extra vikt att släpa runt på. För jag hade god kondition redan då. Jag kom på en 64:e placering i damklassen av 1244 starter igår. Förra året kom jag på en 931 placering av 1186 starter med tiden 1:06:46. Så jag ska ju vara jäääääkligt nöjd och är det också!! Fy vad bra jag är!
 
För den nyfikne så finns förra årets "loppberättelse" att läsa här.

Imorgon gäller det!!!

 
Tiden går så fort och det är redan helg! Vilket innebär att startskottet till Karlstad Stadslopp avfyras imorgon. Självklart ska jag vara med! Jag anmälde mig till grön startgrupp med uppskattad tid 45 min. Men nu känns det lite för lätt så jag seedade om när jag hämtade nummerlappen tidigare idag så att jag startar i Gul grupp, dvs. första gruppen efter Elite under 42 min. Jag har aldrig sprungit så fort och tvivlar på att jag klarar det, men jag tänkte att jag kan få lite draghjälp om jag startar där så att jag kan få en så bra tid som möjligt samt slippa springa om folk. :) Av erfarenhet brukar de flesta uppskatta sig själva bättre än vad de egentligen är. ;)
 
Tänk förra året startade jag i sista gruppen tror jag och iår första (för motionärer). Med det kan man ju säga att det har hänt en del. Hihi. Hur som helst, jag hoppas på att jag slår personligt bästa. Allt lutar åt det iaf om benen känns pigga imorgon. På kvällen sedan ska jag på födelsedagskalas hos en vän också så jag hoppas att det inte bara blir födelsedagsbarnet att fira utan även ett personligt bästa! Det vore ju trevligt. :D
 
Är det någon mer av er läsare som ska springa Karlstad Stadslopp imorgon? :) Hoppas det och att vi syns i vimlet då.
 

Tjejvättern 2013

Så kom äntligen den där dagen som jag tränat så hårt inför och framförallt investerat prylar för allt för många tusenlappar. Dagen då jag skulle cykla 10 mil, tjejvättern! 
 
 
Redan igår så rullade bilen mot Motala där vi stannade över natten för att vara extra utvilade och pigga för dagens lopp. Det är ju inte så kul att sitta i en bil 2,5h innan start så tidigt på morgonen och vara stel i kroppen när man kommer fram. Så vi åkte dit dagen innan för att hämta nummerlapparna m.m. samt kolla in mässan där Team Sportia slagit upp ett stort tält med massa cykelprylar till sjukt bra priser.
 
 
Självklart kunde vi ju inte motstå att gå igenom mässan heller tomhänta. Jag spenderade lite för mycket pengar, men det var så lätt hänt eftersom de va så billigt det mesta! MEN jag köpte bara sådant jag verkligen behövde. T.ex. en ny hjälm som verkligen sitter bra på huvudet. Huvudet SKA man ju verkligen vara rädd om. Bättre bilder på sakerna kommer i ett annat inlägg. 
 
När vi sedan kom tillbaka till vårt boende så fixade vi med cyklarna inför morgondagens lopp. Det vill säga att vi satte på alla klisterlappar och nummerlappar som man ska ha på och monterade sakerna vi köpt tidigare på dagen i mässan.
 
 
Morgondagen för dagen med stort D kom och jag laddade med dubbel portion havregrynsgröt + ett ägg. Mina medresande blev shockade över hur mycket lilla lilla jag kunde klämma i mig och ännu mer shockade när de fick veta att jag äter det varje morgon. Haha. Lite roligt.
 
Hur som helst, vi åkte in till startområdet i god tid för att hinna gå på toa innan start samt bestämma mötesplats när vi kom in i mål. Sara (som jag åkte dit med) startade 9:42 medan jag startade lite senare 10:06. Så det blev lite extra väntan för mig och de minutrarna var riktigt långa och kyliga. Tidigare på morgonen velade jag mellan om jag skulle ha jacka ovanför linnet eller bara linnet. Men det slutade med bara linne och tur var väl det för senare blev det jättevarmt!
 
När min startgrupp äntligen fick gå in i fållan så var jag riktigt nervös. Och sedan när vi skulle gå ut på startfältet så kom jag på att jag glömt starta min pulsklocka. FAN! Det kan ju ta någon minut innan den hittar en sattelit. Jag bad till gud att den skulle hinna hitta en innan mitt startskott gick, men icke! MEN eftersom det är chipläsning så väntade jag med att starta. Så jag stod där och vänta på min klocka när min start gått. Andra startgruppen efter mig kom och ställde sig, också hann den starten gå också. Skit också!! jag skynda mig och trampa när klockan hittat en sattelit och kom fram till en motorcykel som höll samman gruppen, jag cykla förbi den varpå den hojtade att jag inte fick. Men jag skrek tillbaka att jag tillhörde startgruppen före och då var det okej. Så då fortsatte jag att trampa i mitt speedade tempo för mig själv tills jag kom ifatt min grupp.
 
Jag började köra om cykel efter cykel. Något jag hade räknat med att göra i början. Jag höll även inte ett så högt tempo eftersom jag som alltid är lite feg i början. Så tempot låg väl i ca 22-24 km/h. Efter några mil så fortsatte jag att cykla om cykel efter cykel och grundtempot höjdes i takt med att jag kom in i cyklandet. Ungefär halvvägs kom en mördarbacke uppför Omberg i kringilikrokvägar, där gick många uppför med sina cyklar men jag trampa på och fortsatte köra om cyklister i ytterfilen. I vanliga fall brukar jag inte hålla med loppdeltagare om att deras tycken av mördarbackar utan tycker de är lätta. Men denna backa var riktigt jobbig! Dock inte superdupermegajobbig. Jag klara den utan större problem och även på stora/tunga klingan. Runt 12-15 km/h körde jag uppför. När jag nått toppen så skulle man ju nedför också i dessa kringilikrokvägar, det var riktigt läskigt eftersom vägen var flammig av solen som lyste genom träden. Man såg inte då riktigt om det var några gropar i vägen eller så vilket jag tyckte var obehagligt så jag fick bromsa för att sänka tempot, feg som jag är. Jag låg väl runt 20 km/h.
 
Väl nere så bjöds det på måååånga fina raksträckor som jag drog på ordentligt på. snittade runt 35-38 km/h i ganska många mil tills sista vattendepån som man var tvungen att köra in i. De andra kunde man bara köra förbi vilket jag gjorde då jag kände att jag inte behövde stanna. Allt kändes så bra och jag hade kommit in i ett bra flyt.  Hur som helst, efter sista sista vattendepån så gick de lite trögt ett tag. Det var svårt att komma in i samma flow igen men lyckades rätt bra till slut. Den sista milen började det kännas lite i rumpan, men jag var förvånad att det inte kändes mer. Jag hade räknat med värsta skavsåren och rövont. Men icke! Så det var jag väldigt tacksam för. Sista kilometrarna drogs tempot ned eftersom det var mycket snäva svängar in till mål.
 
 
Jag gick i mål på tiden 3h och 24 min! En tid som jag är enormt nöjd med!!!! Mitt mål var att komma in mellan 3-3,5 h vilket jag lyckades bra med. :) Jag är så stolt över mig själv då detta var mitt första seriösa cykellopp som jag cyklade för en bra tid. Och nu har jag fått blodad tand! Jäklar vad kul det var!!!! 
 
 
Dagen bjöd ju på rena sommarvädret med strålande sol också och det syntes kan man ju säga. Det första jag gjorde när jag kom i mål var att kolla min fula bonnbränna på benen som jag skapat. Lite ledsen blev jag över det då det kommer se enormt fult ut med shorts sen. :P MEN när jag sen kom hem och fick se min rygg när jag skulle duscha fick jag mig en smärre shock! Snacka om att ha bättrat på bonnbrännan på ryggen. ojoj. Och gud så ful rand jag fick av hängslet på höger sida som låg lite fel under hela färden.... Mina ben är INGENTING mot min rygg... Det blir fint i sommar det. haha.
 
 
Väl hemma i Karlstad igen så åkte jag och min fästman till Karlstads bästa suchiställe för att äta gott och fira min fantastiska prestation. Vi beställde en lyxmeny som var så enormt god! Godaste sushin jag ätit någonsin! Påvägen hem från restaurangen svängde vi även förbi Ica för att köpa min Ben & Jerry glass till efterrätt som har blivit lite av en tradition att jag köper när jag gjort ett lopp för att fira/unna mig själv något gott. :)
 
 
Just ja, man fick ju även en medalj (såklart) och ett diplom med där det står mellantider. Lite kul! Det ska jag köpa en ram till tror jag och hänga upp. För lite stolt är jag ju. :) Saras sambo som var med som support/chafför och hejade på oss var så gullig och hade köpt oss en varsin liten flaska champis också och gav oss vid målgång. Dock var vi ju inte så jättesugna på alkohol just då utan mer på vatten. ;) Så det får tas ikväll tillsammans med min B&J-glass istället. 
 
Kort och gott, detta har varit 2 underbara dagar som jag verkligen vill göra om nästa år! Men då blir det halvvättern istället. :)

Göteborgsvarvet 2013

Så var dagen med stort D äntligen här, i ca 11 månader har jag tränat inför denna dag för att nå bästa möjliga resultat. Från början var målet att bara ta sig runt utan att stanna, men allt eftersom har kraven höjts och det slutliga målet blev att ta sig runt under 1h och 50 min. 
 
 
Jag började med att möta upp min fotovän och kollega Michaela som jag inte träffat på ca 2 år, hon hängde med mig till starten och tillbringade de sista 2,5h innan start tillsammans med mig. Alltid trevligt med sällskap. :) Vi fixade lite praktiska saker innan start (nummerlapp, väskinlämning, sista matpåfyllning, vätskepåfyllning och slutligen toalettbesök). Det var sjuuuukligt varmt. Runt 27 grader, stekande sol och superkvavt. Äkta sommarplåga! Så det blev mycket vattendrickande innan. Jag var även ute i god tid, 2h och 15 min för att vara exakt, så det blev mycket väntan i värmen. Men bättre för tidig än för sen. Eller hur? ;) 
 
 
Jag startade i startgrupp 11 (14.29) så jag gick till start så att jag var där ca 20 min innan. Jag hamnade inte långt fram och inte långt bak heller. Någonstans i mitten då jag trodde att det inte spelade någon roll eftersom de andra skulle va i samma nivå som mig, trodde jag... Starten gick och det gick i SNIGELFART (ca 9-10 km/h) de första kilometrarna, och det var OMÖJLIGT att springa om eftersom det var så proppat. Jag började bli allt mer och mer irriterad, jag ville ju komma in i mitt normala grundtempo. Men det gick ju sådär. Tillslut orkade jag inte vara schysst mer utan drog ut åt vänsterkanten och sprang om på väldigt smal marginal. Jag sprang om en efter en så jag tappade räkningen, totalt sprang jag väl om mellan 500-1000 under loppet och jag kan räkna antalet som sprang om mig på 2 händer. Så det säger väl lite om hur svårt det var för mig att hålla ett jämt tempo? De flesta var för sakta och det var jättesvårt att springa om eftersom de va så mycket folk. Det gjorde ju det inte bättre heller att folk sket i att hålla till höger när de ville gå/springa långsamt....

Hur som helst, efter några kilometer så hade jag sprungit om de långsammaste och det luckrade upp lite så att jag kunde gasa på och höll ett tempo på runt 13-14 km/h tills jag nådde hamnen. Där bröt ett åskoväder ut med hagelstorm och världens blåst! Jag har aldrig varit med om något liknande. INGEN såg något och alla sprang på varandra. Det var omöjligt att hålla ett högt tempo och jag fick back out/kom ur fokus och någon slags panikattack som var jätteläskig. Ni vet som när man tar en kalldusch och inte är beredd? Jag kippade efter handen och hade svårt att andas. Så jag var tvungen att stanna, vända ryggen till och ta några djupa andetag innan jag fortsatte. Det var många fler än jag som hade de problemet vill jag lova. Eftersom de ösregna var jag även livrädd att min mobil skulle paja som jag hade med mig i min magväska, så jag sprang upp på gräsmattan och grabbade tag i en systempåse som jag såg låg och skräpade i publikhavet och klädde in min väska lite snabbt i farten i den. Bättre det än inget liksom. Sedan sprang jag med systempåsen resterande 11-13 kilometrarna i handen, det måste sätt roligt ut. ;P

När stormen lagt sig kunde jag dra upp tempot igen och komma in i en bra rytm och andra andning. Jag fortsatte springa om man efter man (ja, jag såg nästan ingen kvinna längre. Bara någon enstaka). Broarna var min styrka, där sprang jag om flest människor och höll nästan dubbelt så högt tempo. Jag är ju van vid branta långa backar när jag tränar, så de var inget märkvärdigt för mig. 

Vid ca 7-8 km började jag känna av lite i mitt vänstra knä som jag haft problem med tidigare, men inte något spciellt så att jag skulle behöva dra ner på tempot eller avbryta. Däremot började de andra bli väldigt trötta massgrundtempot låg sjukligt lågt. Så det blev väldigt vårt att springa om, igen... Dessutom var det jättemånga som saktat av och gick (även i vänsterfil) och var ivägen. Jag försökte så gott jag kunde att hålla mitt tempo, men tillslut fick jag sänka motvilligt till ca 10-11 km/h. När det var 4 km kvar slog mjölksyran till i vaderna och låren. Men jag bet ihop och körde på ändå. Så illa var det inte. Dock blev det ingen spurt eftersom det var så sjukt svårt att springa om. Sista kilometern var en riktig plåga för lår och vader, jag hade svårt att hålla fokus också eftersom så många människor gett upp vid det här laget och gick. Jag ville gasa ännu mer men det gick inte. Tyvärr. När jag kom in på stadiumet så hade jag bara en sak i huvudet, mååååål! Och att jag skulle nå mitt tidsmål!
 
 
Jag kom i mål på tiden 1:49:02 som gav en 771:e placering av alla 64 000 startande. Med tanke på omständigheterna (värmen, ovädret, panikattacken, folkstockningen) så är jag enormt nöjd med min prestation. Min kropp samarbetade väl med mig idag och den kändes pigg och glad trots vårruset i förrgår. Hade det däremot varit bättre väderförhållanden och inte så mycket folkstockning så hade jag nog kommit in på under 1:45, men det får bli mitt mål nästa år. :)
 
Tänk, för 1 år sedan orkade nätt och jämt springa 1 mil och då på tiden 1h och 16 min. Detta hade jag då aldrig i min vildaste fantasi föreställt mig att jag skulle göra eller prestera idag. Jag är sååå stolt över mig själv. Jag är så BÄST i mina ögon just, och än är inte resan slut. För INGENTING är omöjligt, det kan jag skriva under på!
 
P.S. Jag vill även påpeka att jag inte har något emot att de flesta sprang sakta (i min plats), jag hamnade helt enkelt i fel startgrupp till vad jag klarar av att prestera. Alla de var såklart också jätteduktiga som orkade igenom loppet. Creds till er med! Men för mig som ville dra på var det lite frustrerande att inte kunna göra det.

Vårruset 2013

 
För ett år sedan så sprang jag mitt första lopp någonsin, Vårruset i Karlstad på tiden 33:15 min och jag var så stolt eftersom jag inte stannade en enda gång. Idag var det dags igen och jag kom in på tiden 21:56 med placering 44 av över 8600 startande. Det är inte så illa pinkat faktiskt. Om jag får säga det själv.
 
Nöjd? Oja med tanke på att jag inte gav allt i och med Göteborgsvarvet på lördag. Dagens mål var alltså runt 24-25 min men det var svårare än vad jag trodde att hålla igen. Haha. Jag har ju en sådan vinnarskalle och vill alltid göra mitt bästa. :P Men jag lyckades hålla igen lite iaf, så jag gav inte allt trots enormt energi i benen. Så nästa år siktar jag på topp 10 och då ska jag verkligen ge allt och lite till! (förutsatt att jag inte ska springa Göteborgsvarvet igen då). Idag blev jag lagom trött. :)
 
Tänk vad jag har utvecklats ändå på detta år. Det är rätt sjukt när jag tänker efter... Tänk om jag vinner vårruset en vacker dag? Om inte annat så ska jag ge järnet på Blodomloppet i Örebro iår, jag tänkte springa 5 km då för att se hur snabb jag är när det verkligen gäller. Då har jag faktiskt inget halvmarathon att ta hänsyn till. :)

Nu är det nära!


Imorgon är det dags att springa lopp igen, Vårruset! Jag är riktigt taggad även om min tanke är att jag ska ta det lugnt eftersom jag ska springa Göteborgsvarvet på lördag (21 km). Men det ska bli riktigt kul ändå och jag ser verkligen fram emot det. Jag siktar på en lugn runda runt 24-25 min. Fast det skulle inte förvåna mig om jag drog på ändå när jag väl är där och springer. :P Det där med vinnarskalle är jag i ett nötskal. Haha.

 

Jag springer vårruset med ett av mina jobb, så efteråt ska vi fika med en sådan där matkasse man får när man anmäler lag. :) Det ska bli riktigt trevligt! Iår verkar det dessutom bli superbra väder med sol till skillnad från förra året då det var snorkallt och ösregnade. haha.

 

Någon av er som ska vara med i vårruset iår?

Viken Runt 2013

Ja, så var jag hemma igen efter mitt första cykeläventyr! Sent igårkväll kom vi innanför dörren så jag orkade inte blogga något då. Men här kommer en liten sammanfattning av min resa. Ni som följer mig på instagram har ju redan tagit del av den lite. :)
 

Som sagt, i tisdags bar det av mot Lidköping där vår vän Zandra som jag cyklade Viken Runt tillsammans med bor. Lidköping bjöd på strålande sol och rena rama sommarvädret så vi tog en tur på stan med en fika i solen på en bänk vid rådhuset. Jag som nyss har lärt mig dricka te köpte även 2 tepåsar med löste från en liten mysig teaffär i byn/staden. Det ska bli spännande och prova! Nu vill jag också köpa fler teer och söta teburkar att ha teerna i. 
 
 
Senare på kvällen så skulle vi ut och "cykla ihop oss" inför Viken Runt på torsdagen. Vi tänkte ta en kort runda på 2 mil. Då upptäckte jag till min fasa att min pulsklocka stendött! PANIK! Nästa vecka är ju göteborgsvarvet och jag är beroende av pulsklockan för att hålla rätt tempo när jag spinger och pressar mig. Jag fick inte igång klockan så på onsdagen fick jag akut köpa en ny på Elgiganten i Lidköping för att sedan lämna in min gamla på Elgiganten i Karlstad när jag kommit hem.
 
Jag fick dessutom punka på cykeln, pyspunka. Så det var bara att lära sig att kränga däck och byta på onsdagskvällen när vi anlänt till Töreboda. Som tur var så hjälpte Zandras pappa mig som är både händig och stark. För fy tusan, det var ju inte lätt! Shit vad stark man måste vara. Hur ska jag klara detta själv i framtiden??
 
 
Torsdagen kom och vi gick upp tidigit. 6.45 ringde klockan. Vi åt en stadig frukost på havregrynsgröt och ett kokt ägg. Sedan cyklade vi till start (ca 4 km) och startskottet gick 8.30. Eftersom Zandra har en MTB så tog vi hela Viken Runt i hennes takt. Dessutom pajade hennes växlar efter ca 1,5 mil så hon bara fick superlätta växlar eller tunga. Så det blev ju extra jobbigt för henne. Men vi kämpade på, jag tog det som en övning/träningsrunda inför tjejvättern men visst hade jag viljat dra på lite och hängt med de andra racercyklarna som swischade förbi. Men det blir min tur på tjejvättern, då ska jag ösa järnet! Hur som helst så kom vi i mål på tiden 3h och 12 min. Då hade vi även stannat efter lite mer än halva på fika och toa paus på 23 min. Så effektiv cykling tog det 2h och 49 min vilket inte är så illa pinkat ändå för 7 mil.
 
Efter loppet så stod det såklart pizza på menyn, Sveriges godaste sådan från Pizzeria Amanda. Ett måste när man är på besök i Töreboda och dessutom hade vi gjort oss väl förtjänta av pizzan. :)
 
Kort och gott, det var en kanonkul cykelupplevesle (trots motgångarna) och jag längar redan efter fler!

Nu drar jag på cykeläventyr!

 
Nu är det nära. På torsdag kör jag mitt första cykellopp någonsin med min älskade racercykel Bianchi Impulso Dama Bianca och tillsammans med Zandra, min kompis sedan högstadiet. Men jag (och min fästman) åker redan idag till Zandra som bor i Lidköping för att hälsa på henne i henne "nya" lya. Sedan far vi upp till Töreboda (där start och mål är) imorgon för att ha nära till start på torsdag. Loppet är ca 7 mil så jag ser det som en uppvärmning inför tjejvättern för att skapa mig lite vana. Så jag tar det mest som en kul grej och fokuserar inte på tiden utan på att ha roligt. Jag och Zandra ska cykla hela loppet ihop. Men på tjejvättern kommer jag gå all in! Det kan ni ge er tusan på. ;) Tyvärr ser det dock inte så lovande ut med vädret på torsdag just nu, men jag hoppas innerligt att det ändrar sig tills dess. Att cykla 7 mil i regn är väl inget jag föredrar om man säger så. :P
 
Hur som helst betyder detta att jag inte kommer vara speciellt aktiv här på bloggen. Men jag har gjort iordning några blogginlägg som kommer postas under dagarna så det kommer inte eka helt här. Ni som vill följa mig "live" kan lägga till mig på Instagram där jag heter gilraen. Där kommer jag hålla er uppdaterade. Annars skriver jag om loppet på fredag eller lördag när jag kommit hem igen.
 
Ha det gott nu!

Nu är det snart dags!

 
Om exakt 1 månad, 18 Maj kl. 14:29 går mitt startskottet för Göteborgsvarvet 2013. Idag damp startbeviset ned i brevlådan tillsammans med tidningen Aktiv Träning med löparspecial. I startbrevet fick jag veta min startgrupp från när jag seedade i Mars. Det blev startgrupp nr 11, jag vet inte om det är bra eller dåligt men det är ju bra mycket bättre än att starta bland de sista startgrupperna som jag hade behövt gjort annars (25 startgrupper).
 
Och tänk, nu är det sååå nära för det jag snart har tränat för i ett helt år. Det är ofattbart, sanslöst. När jag anmälde mig klarade jag knappt av att ens springa 1 mil. Jag var galen, men detta har varit min största motivation till all framgång jag gjort under detta år. Min vilja att kunna prestera bästa möjliga på Göteborgsvarvet har alltid funnits med mig så att jag orkat ge de där 20% extra när jag tror att jag inte orkar mer. Och det har ju gett fantastiska resultat! :D
 
Någon mer som ska vara med i Göteborgsvarvet iår? Och vilken startgrupp startar du i?

Göteborgsvarvet Seedningsloppet Gbg

 
Ja, ni som följer mig på Instagram (gilraen) vet ju redan hur det gick. Men jag tänkte dela med mig lite mer detaljerat här i bloggen också. :) I lördags eftermiddag åkte vi ned till Göteborg och sov över hos en kompis så att jag va utvilad till själva loppet. Vi stannade i Värnersborg och åt laddade upp med kinamat, wokad kyckling med champinjoner och babuskott för min del.
 
Väl på tävlingsdagen (igår) bjöd Göteborg på strålande sol och några plusgrader. Loppet hölls i frihamnen, så det blåste ju en del vilket gjorde det kyligt när man stod still. Men skulle man vänta sig något annat i en kuststad? ;) Hur som helst så mötte gulliga Emelie mig där, det var superkul och träffa henne och hon visade mig vägen till City Race Arena. Hon höll mig även sällskap fram till start i ca 2-3 timmar. Tusen tack Emelie! <3 Anledningen till varför jag var där så tidigt var för att jag var tvungen att hämta ut nr-lapp samt att jag inte visste vart de låg. Bättre för tidig än för sen så att säga.
 
När det började närma sig start så lämnade vi in mina överdragskläder och gick sedan till toaletterna. Helvete vilken kö! den var säkert 100 meter lång och det var 35 minuter kvar till start. Paniken i mig började komma eftersom jag var så kissnödig pga min nervositet. Klockan tickade och när det var 8 minuter kvar till start så fick jag komma in på toaletten. Sedan var det bara att springa till startfållan och hoppa över staketet och knö sig in i startledet 40-50 minuter. 1 minut senare gick starten. Puh! Jag hann i grevens tid! Detta ska jag helt klart ta med mig till riktiga göteborgsvarvet i Maj. 2 timmar innan start ska man ställa sig i kö för toa. Eller kanske ännu mer? Vad säger ni rutinerade?
 
När startskottet väl gått och jag var iväg så kände jag mig ruskigt taggad. Det var extremt trångt och jag hamnade ute i kanten vilket var bra, då kunde jag spurta om löpare allt eftersom jag hittade luckor. För jag gick in i den taktiken denna gång att ösa järnet i början. Tidigare har jag hållt igen. Så första 3 kilometrarna höll jag ett tempo på ca 14-15 km/h. Sedan började min mage säga ifrån lite och jag blev rädd att den skulle strula ännu mer, så då saktade jag ned lite och körde i 10 km/h någon kilometer innan jag ökade igen till runt 12 km/h och höll sedan ett jämt tempo fram till sista kilometern då jag märkte att jag kanske hade en möjlighet att ta mig under 50 min. 
 
Jag kom i mål på 48:07 min! FÖRTIOÅTTA MINUTER!!! Det är helt sanslöst galet bra! När jag åkte dit så vågade jag knappt hoppas på under 50 minuter, målet var under 55 då mitt gamla PB låg på 55:35 min från när jag var i Malaga i julas. Men då har jag ju iofs inte kört en mil sen dess och pressat mig heller utan bara korta sträckor på 3-5 km. Jag hade trott att jag skulle fått som bäst typ 49:50 min eller något. Men icke! Jag är så sjukt jävla stolt och nöjd över mig själv så att det inte finns. :)
 
48:07 min. Jag har svårt att svälja den siffran att jag, Emma Bertilsson faktiskt sprungit 1 mil på den tiden. För med tanke på att exakt 1 år tidigare på dagen, lördagen den 24e Mars 2012 sprang jag för första gången 5 km utan att stanna på tiden 36:38 min och var HELT död efter det. Då hade jag aldrig i min vildaste fantasi trott att jag exakt 1 år senare vid samma tidpunkt på dygnet skulle stå med en medalj i handen efter att nyss ha seedat till Göteborgsvarvet på den fantastiska tiden 48:07 min. Då fanns det verkligen inte i min tankebana att jag ens skulle delta i Göteborgsvarvet. Inte ens Karlstad Stadslopp på 1 mil. 1 mil kändes så otroligt långt borta.
 
Men nu står jag här, 1 år senare och kan kalla mig för stolt löpare. Jag är såå lycklig!

Göteborgsvarvets Seedningslopp

 
Idag (och igår) har jag haft vilodag från tränandet. För imorgon ska jag seeda inför Göteborgsvarvet i Göteborg på City Race Arena. Som ni vet så är jag rätt tävlingsinriktad när det kommer till löpning och därför har jag beslutat att seeda för att få ett bättre startled i Göteborgsvarvet och på så vis förhoppningsvis få en bättre tid. :) Då slipper jag ju förmodligen att springa om onödigt många människor eller bli stoppad av gångare som blockerar vägen. Iaf inte lika många. Mitt mål är att springa detta seedningslopp under 55 minuter. Och om jag klarar det under 50 minuter så blir jag superglad. 
 
Jag och min fästman åker redan i eftermiddag/kväll till Göteborg om han slutar sitt jobb i vettig tid. Annars åker vi imorgon bitti. Hem kommer vi i vilket fall på måndag. Så tills dess kommer det nog inte bli så mycket bloggande. Men ni får gärna följa mig på Instagram, gilraen heter jag där.
 
Så håll tummarna för mig nu att jag får en bra tid! :D

Mitt namn är Emma Bertilsson, 25 år och bosatt i staden Karlstad. Jag bär på en kronisk ledsjukdom och i denna blogg får ni följa med på min resa från extrem överviktigt med ledvärk, inflammation och feber till ett symtomfritt sundare liv med normalt BMI. Ni får även ta del av mina framsteg, bakslag och mål.

Hösten 2011 orkade jag inte ens springa 200 meter. År 2014 ska jag springa mitt första marathon och fram tills dess anta en rad andra spännande utmaningar. Så följ min resa, den vill du inte missa!!

Mail: emma.bertilsson@hotmail.com
Instagram: HealthyHappyEmma

Follow on Bloglovin

Mina Lopp

2012:
Vårruset 5km 10/5 - 33:15 min
Karlstad Stadslopp 10km 16/6 -66:46
Blodomloppet 10km 30/8 - 62:27
Tjurruset 10km 15/9 - 74:40

2013:
Ismilen 9 km 19/1 - 46:47
Tjejvasan 30 km 23/2 - 3:59:40
Seedingsloppet gbg 10km 24/3 - 48:07
Vikten runt 72 km 9/5 - 2:59:23
Vårruset 5 km 16/5 - 21:58
Göteborgsvarvet 21km 18/5 - 1:49:02
Tjejvättern 100km 8/6 - 3:24
Karlstad Stadslopp 10km 15/6 - 45:56
Vansbro tjejsim 1km 6/7 - 30:02
Blodomloppet 5 km 22/8 - Hoppade över
Tjurruset Karlstad 12 km 14/9 - 1:16:50
Lidingö tjejlopp 10 km 29/9 - 47:15
Tjurruset Sthlm 10,4 km 6/10 - 1:02:01

2014:
Göteborgsvarvet 21 km 17/5 - ?
Stockholm Marathon 42 km 31/5 - ?
Halvvättern 150 km 8/6 - ?
Vansbro halvsim 1,5 km 4/7- ?
Midnattsloppet 10 km 16/8 - ?
Tough Viking 15 km 30/9 - ?
Tjejmilen 10 km 6/8 - ?
Stockholm Halvmaraton 21 km 16/9 - ?
Lidingöloppet 15 km 27/9 - ?
Tjurruset Sthlm 10 km 4/10 - ?
Stockholm Tunnel Run 10 km 22/11 - ?

Personligt Bästa

Löpning:
2 km - 8:04 min
3 km - 13:07 min
5 km - 21:56 min
10 km - 44:52 min

Längdskidor:
1 km - 6:14 min
30 km - 3:59:40 min

Tema Nostalgi gjort av Mimmi Thorneus