Självklart kunde vi ju inte motstå att gå igenom mässan heller tomhänta. Jag spenderade lite för mycket pengar, men det var så lätt hänt eftersom de va så billigt det mesta! MEN jag köpte bara sådant jag verkligen behövde. T.ex. en ny hjälm som verkligen sitter bra på huvudet. Huvudet SKA man ju verkligen vara rädd om. Bättre bilder på sakerna kommer i ett annat inlägg.
När vi sedan kom tillbaka till vårt boende så fixade vi med cyklarna inför morgondagens lopp. Det vill säga att vi satte på alla klisterlappar och nummerlappar som man ska ha på och monterade sakerna vi köpt tidigare på dagen i mässan.
Morgondagen för dagen med stort D kom och jag laddade med dubbel portion havregrynsgröt + ett ägg. Mina medresande blev shockade över hur mycket lilla lilla jag kunde klämma i mig och ännu mer shockade när de fick veta att jag äter det varje morgon. Haha. Lite roligt.
Hur som helst, vi åkte in till startområdet i god tid för att hinna gå på toa innan start samt bestämma mötesplats när vi kom in i mål. Sara (som jag åkte dit med) startade 9:42 medan jag startade lite senare 10:06. Så det blev lite extra väntan för mig och de minutrarna var riktigt långa och kyliga. Tidigare på morgonen velade jag mellan om jag skulle ha jacka ovanför linnet eller bara linnet. Men det slutade med bara linne och tur var väl det för senare blev det jättevarmt!
När min startgrupp äntligen fick gå in i fållan så var jag riktigt nervös. Och sedan när vi skulle gå ut på startfältet så kom jag på att jag glömt starta min pulsklocka. FAN! Det kan ju ta någon minut innan den hittar en sattelit. Jag bad till gud att den skulle hinna hitta en innan mitt startskott gick, men icke! MEN eftersom det är chipläsning så väntade jag med att starta. Så jag stod där och vänta på min klocka när min start gått. Andra startgruppen efter mig kom och ställde sig, också hann den starten gå också. Skit också!! jag skynda mig och trampa när klockan hittat en sattelit och kom fram till en motorcykel som höll samman gruppen, jag cykla förbi den varpå den hojtade att jag inte fick. Men jag skrek tillbaka att jag tillhörde startgruppen före och då var det okej. Så då fortsatte jag att trampa i mitt speedade tempo för mig själv tills jag kom ifatt min grupp.
Jag började köra om cykel efter cykel. Något jag hade räknat med att göra i början. Jag höll även inte ett så högt tempo eftersom jag som alltid är lite feg i början. Så tempot låg väl i ca 22-24 km/h. Efter några mil så fortsatte jag att cykla om cykel efter cykel och grundtempot höjdes i takt med att jag kom in i cyklandet. Ungefär halvvägs kom en mördarbacke uppför Omberg i kringilikrokvägar, där gick många uppför med sina cyklar men jag trampa på och fortsatte köra om cyklister i ytterfilen. I vanliga fall brukar jag inte hålla med loppdeltagare om att deras tycken av mördarbackar utan tycker de är lätta. Men denna backa var riktigt jobbig! Dock inte superdupermegajobbig. Jag klara den utan större problem och även på stora/tunga klingan. Runt 12-15 km/h körde jag uppför. När jag nått toppen så skulle man ju nedför också i dessa kringilikrokvägar, det var riktigt läskigt eftersom vägen var flammig av solen som lyste genom träden. Man såg inte då riktigt om det var några gropar i vägen eller så vilket jag tyckte var obehagligt så jag fick bromsa för att sänka tempot, feg som jag är. Jag låg väl runt 20 km/h.
Väl nere så bjöds det på måååånga fina raksträckor som jag drog på ordentligt på. snittade runt 35-38 km/h i ganska många mil tills sista vattendepån som man var tvungen att köra in i. De andra kunde man bara köra förbi vilket jag gjorde då jag kände att jag inte behövde stanna. Allt kändes så bra och jag hade kommit in i ett bra flyt. Hur som helst, efter sista sista vattendepån så gick de lite trögt ett tag. Det var svårt att komma in i samma flow igen men lyckades rätt bra till slut. Den sista milen började det kännas lite i rumpan, men jag var förvånad att det inte kändes mer. Jag hade räknat med värsta skavsåren och rövont. Men icke! Så det var jag väldigt tacksam för. Sista kilometrarna drogs tempot ned eftersom det var mycket snäva svängar in till mål.
Jag gick i mål på tiden 3h och 24 min! En tid som jag är enormt nöjd med!!!! Mitt mål var att komma in mellan 3-3,5 h vilket jag lyckades bra med. :) Jag är så stolt över mig själv då detta var mitt första seriösa cykellopp som jag cyklade för en bra tid. Och nu har jag fått blodad tand! Jäklar vad kul det var!!!!
Dagen bjöd ju på rena sommarvädret med strålande sol också och det syntes kan man ju säga. Det första jag gjorde när jag kom i mål var att kolla min fula bonnbränna på benen som jag skapat. Lite ledsen blev jag över det då det kommer se enormt fult ut med shorts sen. :P MEN när jag sen kom hem och fick se min rygg när jag skulle duscha fick jag mig en smärre shock! Snacka om att ha bättrat på bonnbrännan på ryggen. ojoj. Och gud så ful rand jag fick av hängslet på höger sida som låg lite fel under hela färden.... Mina ben är INGENTING mot min rygg... Det blir fint i sommar det. haha.
Väl hemma i Karlstad igen så åkte jag och min fästman till Karlstads bästa suchiställe för att äta gott och fira min fantastiska prestation. Vi beställde en lyxmeny som var så enormt god! Godaste sushin jag ätit någonsin! Påvägen hem från restaurangen svängde vi även förbi Ica för att köpa min Ben & Jerry glass till efterrätt som har blivit lite av en tradition att jag köper när jag gjort ett lopp för att fira/unna mig själv något gott. :)
Just ja, man fick ju även en medalj (såklart) och ett diplom med där det står mellantider. Lite kul! Det ska jag köpa en ram till tror jag och hänga upp. För lite stolt är jag ju. :) Saras sambo som var med som support/chafför och hejade på oss var så gullig och hade köpt oss en varsin liten flaska champis också och gav oss vid målgång. Dock var vi ju inte så jättesugna på alkohol just då utan mer på vatten. ;) Så det får tas ikväll tillsammans med min B&J-glass istället.
Kort och gott, detta har varit 2 underbara dagar som jag verkligen vill göra om nästa år! Men då blir det halvvättern istället. :)
Josefin Sjöberg