Ja, jag vet att många av er är sjukt nyfikna på löparberättelsen från Tjurruset i Stockholm som jag var med i för exakt 1 vecka sedan. Nu tänkte jag dela med mig av den. :)
Det började med att jag tog tåget på lördagen strax utanför Stockholm där min vän Therese bor. Tåget visade sig vara försenat och dessutom så stannande det inte på hållplatsen jag skulle av på så jag fick åka ända in till centralen vilket inte var så himla rockigt eftersom jag var iklädd gamla myskläder.. Men till slut kom jag fram, ca 3 timmar för sent. Att man aldrig lär sig att SJ suger? ;P På kvällen laddade vi upp med pizza, jag tog en kebabpizza med champinjoner, kebab, skinka, pommes och kebabsås på. Självklart extra allt också! Eftersom de var så bra uppladdning sist så är det ju dumt att bryta mönstret, eller hur? ;P Vi spelade även kort och monopol på Thereses ipad. En lugn kväll helt enkelt.
Tidigt på lördagen gick vi upp för att käka frukost, dubbel portion havregrynsgröt i vanlig ordning för min del + surdegsbröd, apelsinjuice och ett kokt ägg. Tiden rusa iväg och vi började få eld i baken. Therese hann inte äta upp sin macka så hon fick ta med den i språnget. Vi var till och med tvugna att springa till bussen för att inte missa den! Bra uppvärmning. Haha. ;)
Väl på plats på tullinge flygfält var det dimmit och kallt. Vi gick runt och kollade lite i "stånden" som fanns, men vi hittade inget speciellt vi ville ha. Vi mötte även upp Thereses pappa som kom för att heja på oss, ta lite bilder och skjutsa oss hem efter loppet.
9.45 lämnade jag mina överdragskläder till Thereses pappa och gick till starten för att värma upp. 10.00 skulle startskottet gå. Jag var supertaggad! Jag sprang lite fram och tillbaka i startfållan innan den gemensamma gruppuppvärmningen med Friskis började. Den gemensamma gruppuppvärmningen gick på ett kick och vips gick startskottet och jag var iväg. Jag startade i första startgruppen och fick en bra plats, det kändes bra. Jag öste på redan från start utefter tidigare erfarenheter.
Första hindret skulle vi springa ned i en sjö och vada oss fram, i sjön var det sjukt kallt! Inte varmare än 10 grader kan jag tänka mig, runt 8-10 grader. Vattnet gick till en början till mitten på låren, sedan märkte jag att det kom ett hål där jag inte bottnade och fick simma. Ni kan tänka er vilken shock det blev för kroppen va? ;P USCH! Och jag som är världens badkruka i vanliga fall också. blä. Men så fortsattde de iaf, ca 500 meter. det varierade mellan lårhögt och så att jag inte bottnade.
Direkt efter vattenhindret skulle man springa upp för en brant lång backe, det var dödens för benen! Tänk er att springa upp för värsta backen med iskalla muskler? Där snackar vi kramp i vaderna, vilket det var sjukt nära att jag fick också. Men jag lyckades undkomma det.
Efter detta skulle vi ner i en bäck och springa i vattnet och krypa/hoppa över träd. = också kallt vatten. Efter detta blev det ganska flackt och händelselöst i ca 6 km. Vilket var en stor besvikelse för mig. Det var lite blandat med skogsstigar och grusvägar. Något enstaka dike skulle man över samt ett "lerfält" som inte ens var lerigt. Mer som en blöt fotbollsplan. Vid det här skedet sprang jag dessutom HELT för mig själv, jag hade ca 700 meter till den framför mig och lika långt till den som var bakom mig. Så jag hade ju ingen att tävla mot direkt heller, så det var lite tråkigt. En funktionär skrek till mig att jag hade plats 19."Oj" tänkte jag, det hade jag verkligen inte räknat med eftersom jag tappat adrenalinet lite. Men där fick jag tillbaka det igen och körde på igen.
Vid 7-8:e kilometern började det bli jobbigt igen, då skulle jag ned i ett grustag och sedan upp igen i en lååååång sandbacke. Det var SJUUUKT jobbigt. Bland det jobbigaste mina ben gjort. Jag orkade inte ens springa 15 meter upp i den backen. Väl uppe fortsatte det i kupperad terräng med små sandbackar = ännu mer jobbigt. Jag hade dessutom ökat tempot och körde bara på vilja då mina ben var helt slut!
ca 800 meter kvar till mål kom "bäverdammen". Det enda kärret under loppet (vilket var mycket tråkigt tycker jag). Kärret var inte ens lerigt, utan mer som brunt vatten och mycket kallt sådant. Den här bäverdammen var väldigt lurig! Ena studen gick det till låret, andra stunden bottnade jag inte ens och fick simma. Man såg heller inte något i och med det bruna vattnet. Under ytan fanns det nämligen mycket stockar och skit man skulle över. Även stockar som låg i höjd med ytan som man skulle över. Eftersom jag inte bottnade heller så var jag tvungen att häva mig över. Här var jag inte alls snabb eftersom jag är väldigt feg när det kommer till sådant här, jag vågar inte bara kasta mig ut och kötta på som många andra. Jag tar gärna "det säkra före det osäkra" istället. Så det var en hel hög som tog sig förbi mig. Dessutom mår inte mina leder bra av det kalla vattnet och jag kände av kramp/sendrag under foten som jag var rädd för att de skulle "bryta ut". Men det fick mig inte att bryta. Jag körde på, envis som jag är!
Väl uppe ur bäverdammen var det bara en kort sträcka, en sväng och sedan en spurt till sista hindret där man skulle krypa under en presenning. Sen upp igen för ca 100 meter spurt. Speakern ropade mitt namn: "Och här ser vi nr 174 Emma Bertilsson från Karlstad springa in på en kanonbra tid, heja heja!"
Jag sprang in på tiden 1:02:01 som gav mig placering 40 av ca 1600 starter (damer), en tid och placering jag är enormt nöjd med!
Jag och Therese innan/efter loppet...
Vad tycker jag om loppet då? Jo, det var riktigt kul! Förutom att jag fick springa för mig själv större delarna av loppet, mest troligt pga att jag tillhör de som är snabbast... men ändå... I Karlstad blandas ju killar och tjejer vilket jag gillar, då får jag tävla med alla stora män och känna lite konkurrans. Det får mig att puscha mig ännu mer. Sedan var det även tråkigt att det inte hände något mer i mitten av banan. Varför drog de inte en bana rakt ut i skogen till exempel som i karlstad? Stigar är ju inge roliga. Om jag ska jämföra Karlstad och Stockholm var Stockholm jobbigare i slutet och i början. men eftersom jag hann återhämta mig otroligt bra där i mitten var karlstad mycket jobbigare eftersom det hela tiden var ganska jobbigt. Det hände saker hela tiden också. Det var även mer publik som puschade på längs HELA banan. En folkfest helt enkelt. Vilket tjurruset i stockholm saknade, där var det knappt någon publik förutom i slutet.
Kommer jag att vara med igen? Oja, detta var ju sjukt kul!
