Ja, ni som följer mig på Instagram (gilraen) vet ju redan hur det gick. Men jag tänkte dela med mig lite mer detaljerat här i bloggen också. :) I lördags eftermiddag åkte vi ned till Göteborg och sov över hos en kompis så att jag va utvilad till själva loppet. Vi stannade i Värnersborg och åt laddade upp med kinamat, wokad kyckling med champinjoner och babuskott för min del.
Väl på tävlingsdagen (igår) bjöd Göteborg på strålande sol och några plusgrader. Loppet hölls i frihamnen, så det blåste ju en del vilket gjorde det kyligt när man stod still. Men skulle man vänta sig något annat i en kuststad? ;) Hur som helst så mötte gulliga
Emelie mig där, det var superkul och träffa henne och hon visade mig vägen till City Race Arena. Hon höll mig även sällskap fram till start i ca 2-3 timmar. Tusen tack Emelie! <3 Anledningen till varför jag var där så tidigt var för att jag var tvungen att hämta ut nr-lapp samt att jag inte visste vart de låg. Bättre för tidig än för sen så att säga.
När det började närma sig start så lämnade vi in mina överdragskläder och gick sedan till toaletterna. Helvete vilken kö! den var säkert 100 meter lång och det var 35 minuter kvar till start. Paniken i mig började komma eftersom jag var så kissnödig pga min nervositet. Klockan tickade och när det var 8 minuter kvar till start så fick jag komma in på toaletten. Sedan var det bara att springa till startfållan och hoppa över staketet och knö sig in i startledet 40-50 minuter. 1 minut senare gick starten. Puh! Jag hann i grevens tid! Detta ska jag helt klart ta med mig till riktiga göteborgsvarvet i Maj. 2 timmar innan start ska man ställa sig i kö för toa. Eller kanske ännu mer? Vad säger ni rutinerade?
När startskottet väl gått och jag var iväg så kände jag mig ruskigt taggad. Det var extremt trångt och jag hamnade ute i kanten vilket var bra, då kunde jag spurta om löpare allt eftersom jag hittade luckor. För jag gick in i den taktiken denna gång att ösa järnet i början. Tidigare har jag hållt igen. Så första 3 kilometrarna höll jag ett tempo på ca 14-15 km/h. Sedan började min mage säga ifrån lite och jag blev rädd att den skulle strula ännu mer, så då saktade jag ned lite och körde i 10 km/h någon kilometer innan jag ökade igen till runt 12 km/h och höll sedan ett jämt tempo fram till sista kilometern då jag märkte att jag kanske hade en möjlighet att ta mig under 50 min.
Jag kom i mål på 48:07 min! FÖRTIOÅTTA MINUTER!!! Det är helt sanslöst galet bra! När jag åkte dit så vågade jag knappt hoppas på under 50 minuter, målet var under 55 då mitt gamla PB låg på 55:35 min från när jag var i Malaga i julas. Men då har jag ju iofs inte kört en mil sen dess och pressat mig heller utan bara korta sträckor på 3-5 km. Jag hade trott att jag skulle fått som bäst typ 49:50 min eller något. Men icke! Jag är så sjukt jävla stolt och nöjd över mig själv så att det inte finns. :)
48:07 min. Jag har svårt att svälja den siffran att jag, Emma Bertilsson faktiskt sprungit 1 mil på den tiden. För med tanke på att exakt 1 år tidigare på dagen, lördagen den 24e Mars 2012 sprang jag för första gången 5 km utan att stanna på tiden 36:38 min och var HELT död efter det. Då hade jag aldrig i min vildaste fantasi trott att jag exakt 1 år senare vid samma tidpunkt på dygnet skulle stå med en medalj i handen efter att nyss ha seedat till Göteborgsvarvet på den fantastiska tiden 48:07 min. Då fanns det verkligen inte i min tankebana att jag ens skulle delta i Göteborgsvarvet. Inte ens Karlstad Stadslopp på 1 mil. 1 mil kändes så otroligt långt borta.
Men nu står jag här, 1 år senare och kan kalla mig för stolt löpare. Jag är såå lycklig!
