My story

För ett tag sedan (läs länge sedan) önskade några av er att jag skulle berätta om min bakgrund och hur det kom sig att jag tog tag i träningen och ett sundare liv. Så därför tänkte jag dela med mig av detta nu efter mycket velande fram och tillbaka. :) 
 

This is my story!....
 
I grund och botten beror allt på en kronisk sjukdom jag har, som läkarna inte kan komma överns om vad det är. Ena säger att det är överrörliga leder, andra säger att det är reumatiskt och tredje säger att det är en blandning av allt + stress/psykiska problem. Hur som helst, ont i lederna har jag haft så länge jag kan minnas egentligen. De började i barnålder i form av växtvärk som var extrem tyckte jag då, men vad vet jag, det kanske är normalt för den åldern? Det var ofta på kvällarna jag bad mamma och pappa om alvedon. Jag frågade t.o.m. läkare redan då som sa att det skulle växa bort. När jag växt klart fortsatte värken på precis samma sätt, år ut och år in. Dock var det inga större problem eftersom jag vant mig med smärtan och om jag stoppa i mig värktabletter innan värken "nådde toppen" så försvann de. Tiden gick och de blev sakta men säkert lite värre allt eftersom. Slutet av min gymnasietid var en ganska orolig och sorgsen tid. 2 personer som stod mig nära gick bort och inträffade ganska kort inpå varandra (+ 2 av mina älskade husdjur). Jag blev såklart ledsen men kämpade vidare. Det goda övervinner alltid. Eller hur?
 
När jag tog studenten började jag jobba med flera jobb på samma gång. Ett väldigt fysiskt krävande jobb och ett drömjobb som jag älskar. 2 jobb som totalt blir över 100% säger sig självt att det blir en hel del stress på köpet. Stressen gjorde i sin tur att mina leder blev ännu sämre. Jag fick fel hållning i mitt fysiskt krävande jobb och överbelastade främst rygg och armar så att det blev inflammation i muskelfästena. När det var som värst hade jag skyhög feber var och varannan dag, leder som var svullna som ballonger med den värsta värken ni kan tänka er. Jag kunde inte sova på nätterna för det var då som lederna började göra ont. vilket gjorde att jag var trött och grinig konstant. Inget var roligt, allt var bara jobbigt och jag ville sova. Jag blev ännu mer stressad och orolig och kunde inte slappna av för 5 öre. Jag fick dåligt samvete av att sitta still 5 minuter. I och med mina enorma smärtor och feber så klarade jag ju inte av att träna och orkade heller inte att göra vardagliga saker jag brukade göra innan. Vilket resulterade i viktuppgång med mååånga kilon. Som i sin tur absolut inte gynna mina leder/problem. Det blev alltså en ond cirkel helt enkelt. En mycket ond sådan.
 
Jag kontaktade läkare och berättade om mina problem och fick lämna blodprov men läkaren sa att det inte fanns något att göra då blodprovet visa att jag inte hade reumatism som de trodde först (finns reumatism som inte syns på prover också). Eftersom jag är så ung så orkade de inte gräva djupare i det utan utgick ifrån att jag ljög. Så läkaren sa att det inte fanns något att göra och att jag bokstavligen skulle få leva med de resten av livet. såklart bröt jag ihop, jag orkade ju inte ha det så nå mer för 5 öre. Jag förlorade hoppet på att bli bra och gick in en svår period. Det gick en tid, det blev ännu värre och tillslut orkade jag inte mer, jag samlade mod till mig och bytte vårdcentral och läkare med hjälp och stöd av min kära mor, far och sambo. Dock var jag så sjukt nervös och hade världens ångest/rädsla när jag skulle gå på ett andra möte. Rädsla för att för att få samma svar igen och aldrig få den hjälp jag sökte. Men så var inte fallet. Det blev min räddning kan man säga, efter ett kort möte med läkaren konstaterade hon att jag var i akut behov av behandling och rehabilitering för att kunna leva ett funktionellt liv. Vad för behandling tänker jag inte dela med mig av. 
 
Sagt och gjort, någon månad senare påbörjades en behandling och senare även rehabilitering i form av sjukgymnast, och träning. Jag blev sjukskriven och hade inga ursäkter för att gå iväg och träna med min tränare, jag var ju tvungen eftersom det t.o.m. var övervakad träning. Gick jag inte och tränade fick jag alltså ingen sjukpenning och inkomst måste man ju ha. På den vägen kom jag in i "träningsträsket". Ibörjan var det de värsta jag visste, jag hatade att gå iväg.  Jag hade ont och det var allmänt jobbigt, jag orkade ju inget. Det tog emot varje gång och jag ville hällre lägga mig under täcket och inte ens gå upp ur sängen på morgonen när klockan ringde. Men jag tvingade mig iväg ändå. Jag började se det som ett jobb som måste göras. För ett jobb skiter man ju inte att gå till bara för att man är trött eller inte orkar. Den taktiken funkade bra på mig. Med tiden jag blev starkare både psykiskt och fysiskt så blev det faktiskt roligare och roligare samt att smärtan/ledproblemen började faktiskt dyka upp med längre tid emellan. Jag märkte ju även tydliga resultat i vad jag orkade! Jag började med spinning för att träna upp konditionen. Tidigare i mitt liv har jag älskat och springa och ett av mina mål med rehabiliteringen var att orka springa vår ruset. Efter ca 3 månader spinning 2-3 dagar i veckan började jag jogga kortare sträckor (2-3 km). Jag blev helt överrumplad över att jag klarade av de trots att det gick i snigelfart, MEN JAG KLARADE DET! Utan att stanna. Några månader innan orkade jag ju knappt kliva ur sängen för jag hade så ont i lederna och åt receptskrivna smärtstillande mediciner. Vårruset närma sig och jag rehabiliteringstränade ca 1-2 ggr/dag. På sjäva vårrusdagen så klarade jag hela 5 km utan att stanna en enda gång på tiden 33:15! Jag var (och är) sååå stolt över min prestation och mitt självförtroende var verkligen på topp. Jag fick mersmak och beslutade mig att sätta ett nytt mål, Stadsloppet 16 Juni på 10 km. Det kändes omöjligt men jag tänkte att jag kunde väl växla mellan att gå och springa. Jag körde på med min rehabiliteringsträning och väl den 16 juni så klarade jag även 10 km utan att stanna en enda gång på tiden 1:06:46. Jag var stoltare än någonsin! Jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag ens skulle kunna springa igen, men så fel jag hade. Jag satte ännu ett nytt mål. Blodomloppet 10km på en ännu bättre tid 2 månader senare. 1:02:26!!! Helt ofattbart! Vid det här skedet har mina ledproblem blivit betydligt bättre. Värken dök upp allt mer sällan och smärtan vid tillfällena var inte lika kraftiga som inna. Jag var/är såå glad!
 
Jag satte ett nytt mål, Tjurruset 15 September! En utav de tuffaste och skitigaste loppen på 10 km. Mer om det kan ni läsa här
 
Detta var min lilla story till hur jag kom igång med att träna så som jag gör idag. En ganska bitande historia om jag tänker efter. Men jag vill även inflika att viljan att bli frisk/få ett bra liv har övervunnit alla andra tänkbara känslor jag haft under resan. Det är sjukt viktigt att man har den viljan, det "jävlaranammat" för att lyckas på lång sikt. För er som undrar om jag gått på någon diet så är svaret nej. Jag tror inte på dieter, jag äter precis vad jag vill men i RÄTT mängder. Jag tror mer på att man måste hitta en livsstil som man kan tänka sig att leva med resten av livet, en diet brukar man oftast tröttna på efter några veckor/månader så kommer man tillbaka till ruta 1 efter ett tag. Tål att tänkas på. Jag har hittat min nya livsstil, tillbaka till min stora passion. Nämligen löpning!
 
Nu tränar jag för fullt till 18 Maj 2013 då Göteborgsvarvet 21 km äger rum. Halvmara. Idag springer jag 21 km på 2:14:30 min med snittpuls 151, tror ni jag klarar det under 2h? 18 Maj har det nästan gått exakt 1 år sedan jag sprang vårruset på tiden 33:15. Jag ska även genomföra en tjejklassiker (tjejvasan, tjejvättern, vansbro tjejsim och lidingö tjejlopp) och en hel löparlopp där emellan. Jag är så taggad, jag är såå glad och jag älskar verkligen mitt nya liv!
 
Slutligen vill jag säga; Med lite jävlarannama går ALLT! Kan jag med min bakgrund och sjukdom så kan nog nästan vem som helst! En vis person sa till mig en gång; "man är inte sin sjukdom" och det stämmer så väl!

Med kärlek!
Emma
 
Slänger även in en "före-/ efterbild även om jag inte nått mitt mål än. Men snart! :) Ser inte ut som samma människa om jag får säga de själv. :P
 
 

Kommentarer

Nina

2012-11-29 - 21:04:30
Vad modigt och fint av dig att dela med dig av din historia. Jag har inte följt din blogg så länge, men av det jag läst hittills så har jag fått uppfattningen om att du verkligen är en grym tjej med jävlaranamma som du själv också skriver. Du utstrålar glädje och energi på ett varmt sätt. Du inspirerar!
Svar: Aw, tack Nina! Vad glad jag blir över dina varma fina ord! <3
Emma Bertilsson

AnnaIda

2012-11-29 - 21:16:21
Helt fantastiskt Emma!
Det där jävlarannammat kommer att ta dig långt och dessutom inspirerar du många efter vägen.
Till och med JAG har börjat älska löpning :)
Svar: Tusen tack! :) Jag tror det jag med, för nu har det gått över till kärlek istället för hat det här med träning. :) Haha. Gud vad härligt och höra! Finns ingen härligare känsla än att känna att man flyger fram och kan springa så i oändligheter. :)
Emma Bertilsson

Emilia

2012-11-29 - 21:40:45
Vilken fantastisk resa du har gjort och gör! Jag säger det igen, grymt kämpat. Jag bli glad när jag ser människor som dig kämpa för att få ett bättre liv och vill leva för att få ett bättre liv. Sluta aldrig kämpa! Du kommer gå långt med din träning! Jag tror på dig och du inspirerar mig till tusen! Ska följa dig så länge du vill skriva och inspirera oss läsare! Tack! <3 KRAM
Svar: Tusen tack Emilia! Kul att du tycker det! Det blir jag med, men jag har inte riktigt förstått kanske att jag börjar närma mig den skalan. Blir så otroligt glad över dina fina ord! <3 Kram
Emma Bertilsson

Rebecka Vigren - Fotoblogg

2012-11-29 - 21:45:54
Starkt! Allt du har åstadkommit och att du är öppen och berättar om hur det var även när livet inte var på topp! Kämpa på, det är så härligt att förja din blogg! :)
Svar: Tusen tack Rebecka! Ja, annars är det ju lätt att bara de positiva kommer fram. Men alla har ju eller har haft svackor i livet. :)
Emma Bertilsson

Emma

2012-11-29 - 21:50:39
Du är fantastiskt :D Alltid kul att kolla in på din blogg och se vad du har för pepp-inlägg till mig idag! Och vilken skillnad i bilderna, inte bara utsidan men också insidan - du strålar nu :D
Svar: Åh tack ska du ha Emma! :) Glad jag blir!
Emma Bertilsson

Mari

2012-11-29 - 21:51:50
Magiskt !!!! :)

Elin [ n e v n a r i e n ]

2012-11-30 - 00:05:43
Det är helt fantastiskt! Du är otrolig! :) Det är så himla kul att få följa din resa :)
Svar: Tack Nevvis! :') Kul att du tycker det och lämnar lite avtryck ibland! <3 Vi får ta och ses snart. Kram!
Emma Bertilsson
Tagen av din historia. som så många gånger förr - du är grym.

Tänkte på en sak, du är ju hästtjej lik som mig. Tycker du att du märker ngn skillnad i ridningen i och med viktnedgång och styrka.

Jag själv märker att min sist är bra mycket bättre än tidigare och att jag är mycket smidigare när jag ska upp och ner.

Ha en underbart fin dag fina du!
Svar: Tusen tack! :') Angående ridningen märker jag ingen större skillnad. Kanske att jag inte har lika mycke fett som skumpar hit och dit längre samt lättare och hoppa upp. Men annars så märker jag ingen större skillnad. :P Jag rider ju bara dressyr och i skogen så kanske är därför. :P Tack desamma! :D
Emma Bertilsson

Fotograf Linda-Pauline

2012-11-30 - 17:19:29
Duktigt!! önskar jag också hade motivation till att träna :/
Svar: Tack Linda-Pauline! Bara man vill så kommer motivationen senare. :) Ibörjan är det sjukt kämpigt och omotiverande. Men när man kommit över den gränsen så blir de bara bättre och bättre! :D Du klarar de allt!
Emma Bertilsson

Malin Johansson

2012-11-30 - 20:15:55
Vad intressant att läsa Emma! Och vad tufft du måste ha haft det! :(
Härligt att höra att de blir en livsstil. Vill också komma dit!
Kul o se bilderna, fin på alla! Men du ser piggare ut o strålar självförtronde!

Svar: Jo, jag kan ju inte förneka att de va otroligt tufft att ta sig upp från skiten. Men nu har jag gjort det och blickar framåt. :) Du är ju på godväg att komma dit också! Dina resultat och framsteg är ju sååå bra!
Emma Bertilsson

Camilla

2012-11-30 - 21:55:48
Wow, jag är verkligen imponerad av dej och det var väldigt rörande att läsa din berättelse. Tack för att du delar med dej och roligt att se dina före och efterbilder. Så snygg du är :)
Gillar ju oxå att löpträna, men har inte kunnat träna på över en månad pga att jag inte mått bra på olika sätt :( och ska även jag springa Göteborgsvarvet 2013 för första gången. Jag får vara glad om jag kan ta mej runt.
Svar: Tusen tack och varsegod! <3 Hoppas de löser sig snart med din hälsa och du blir frisk! Håller tummarna.
Emma Bertilsson

EmelieMaria - träning&annat

2012-12-01 - 11:32:00
Åh sitter här med tårar i ögonen efter att ha läst detta och tycker som alltid att du är så himla GRYM!! Sånt jävlaranamma, sån fin inställning till dig själv och träning och såna grymma resultat!! Det visar verkligen att alla kan börja träna och på den nivån du ligger på nu med att kunna springa n kilometer under 5 min - WOW!! Jag är så imponerad och du är en sån inspiration!!! :)
Svar: Aw, vad gullig du är! Tusen tack Emelie! <3
Emma Bertilsson

Josefin Sjöberg

2012-12-03 - 13:24:24
Det var en väldigt intressant historia att läsa. Jag har ju ändå hängt här rätt länge, men aldrig förstått hur illa det tydligen varit för dig tidigare.
Svar: Nä, det är väl kanske inget jag går runt och berättar om kanske. Jag berättar sällan om hur jag mår till folk så. De är skitkul att du hängt med så länge och gör fortfarande! :D
Emma Bertilsson

Ida Celine Berg - foto

2013-02-04 - 16:06:27
jag har inte ord. Fantastiskt bra gjort!
Svar: Tusen tusen tack! <3
Emma Bertilsson

Hanna

2013-03-09 - 15:57:32
Din blogg är den bästa jag någonsin läst. Du inspirerar till tusen. Känns kul att du går på Friskis, o gillar att springa. Det är mina favoriter också. Jag hittade din blogg tack vare bilden du la ut på Facebook, har följt dig sen dess. Är så glad att du vill berätta om din resa, hoppas du fortsätter med de länge till :) Kram
Svar: Åh, tusen tusen tack Hanna! Jag blir så rörd och glad över att du gillar den så mycket och låter dig inspireras. :) Du är välkommen tillbaka! <3
Emma Bertilsson

Elin

2013-03-17 - 10:00:55
Hej! Det vore fantastiskt om du kunde berätta lite mer om din sjukdom och vilken typ av sjukgymnastik du har gjort. Jag har en liknande sjukdomshistoria som dig: extrem växtverk, många år av smärtstillande och oförmåga att resa sig ur sängen utan receptbelagda smärtstillande. Har också tagit blodprover för att titta efter reumatism men som inte visat något och aldrig fått någon riktigt diagnos trots cirklat runt mellan en hög olika läkare. Det klassiska "du är en ung tjej, det går över. Gå hem och ta en alvedon...". Och jag börjar ge upp nu. Det vore grymt om du antingen i svar på kommentaren eller i mejl kunde berätta lite mer om dina symptom du hade då, vilken typ av rehabilitering och sjukgymnastik du fick göra och så. För jag vet inte vad jag ska göra längre, vilka behandlingar som jag ska försöka kräva att få eller ens vilken typ av läkare jag ska till.
Förlåt för en lång och lite stökig kommentar, men du är den första som jag har sett som har haft liknande problem och faktiskt blivit bättre!
Kram Elin
Svar: Hej! Jag är ledsen att jag inte svarat tidigare. Men nu gör jag det. Jag känner igen mig så väl i dig. Hade precis samma problem. Tills jag till slut fick en läkare som tog mig på allvar. Kanske för att jag var så himla frustrerad, hopplös och ledsen att jag brast ut i storgrin vid första mötet. Jag orkade ju inge mer så var typ helt desperat. Jag fick en medicinsk- och KBTbehandling. Samt sjukskrivning från mitt fysiska jobb som bidrog till att jag felbelastade kroppen. Sjukgymnastiken var med PT i gym. Målet var att bygga upp musklerna för att orka med vardagen och minska belastningen på lederna. Jag tycker definitivt att du ska kräva någon form av behandling. Bara för att det inte syns på blodprov att man inte har RA betyder de inte att man inte har de. Tusen tack Elin för din fina kommentar! För kanske 2-3 år sedan läste jag om en tjej som precis som jag gått från bott till topp med RA och klarar av alla möjliga lopp m.m. idag. Det fick mig att se ett litet hopp också. Det går faktiskt! Även om läkarna säger något annat. :)
Emma Bertilsson

Emma - Mamma till Axel

2013-05-09 - 10:24:50
Har du fortfarande ont idag?
Min sambo blev diagnostiserad med Ledgångs reumatism ifjol sommar och fick påbörja en behandling med tabletter nästan på en gång och sedan började han med träning, lyfta vikter och det hjälper nästan mer än tabletterna :)
Men är lite nyfiken på hur du mår i lederna idag, äter du fortfarande medicin, om du hade de i början, eller räcker de med enbart träning och bra kost för att dina leder ska må bra? :)
Ha en trevlig dag!
Svar: Nej det har jag inte. :) Eller jag får återfall ibland men ytterst sällan. och då tar jag bara en starkare anti-inflammatorisk medicin som jag fått utskriven så blir det bra. Annars är jag medicinfri och symtomfri. :) Jag började en behandling först och sen efter den blev det rehabiliteringsträning. När den var klar fortsatte jag träningen till en högre nivå. :)
Emma Bertilsson

Skriv en kommentar









Mitt namn är Emma Bertilsson, 25 år och bosatt i staden Karlstad. Jag bär på en kronisk ledsjukdom och i denna blogg får ni följa med på min resa från extrem överviktigt med ledvärk, inflammation och feber till ett symtomfritt sundare liv med normalt BMI. Ni får även ta del av mina framsteg, bakslag och mål.

Hösten 2011 orkade jag inte ens springa 200 meter. År 2014 ska jag springa mitt första marathon och fram tills dess anta en rad andra spännande utmaningar. Så följ min resa, den vill du inte missa!!

Mail: emma.bertilsson@hotmail.com
Instagram: HealthyHappyEmma

Follow on Bloglovin

Mina Lopp

2012:
Vårruset 5km 10/5 - 33:15 min
Karlstad Stadslopp 10km 16/6 -66:46
Blodomloppet 10km 30/8 - 62:27
Tjurruset 10km 15/9 - 74:40

2013:
Ismilen 9 km 19/1 - 46:47
Tjejvasan 30 km 23/2 - 3:59:40
Seedingsloppet gbg 10km 24/3 - 48:07
Vikten runt 72 km 9/5 - 2:59:23
Vårruset 5 km 16/5 - 21:58
Göteborgsvarvet 21km 18/5 - 1:49:02
Tjejvättern 100km 8/6 - 3:24
Karlstad Stadslopp 10km 15/6 - 45:56
Vansbro tjejsim 1km 6/7 - 30:02
Blodomloppet 5 km 22/8 - Hoppade över
Tjurruset Karlstad 12 km 14/9 - 1:16:50
Lidingö tjejlopp 10 km 29/9 - 47:15
Tjurruset Sthlm 10,4 km 6/10 - 1:02:01

2014:
Göteborgsvarvet 21 km 17/5 - ?
Stockholm Marathon 42 km 31/5 - ?
Halvvättern 150 km 8/6 - ?
Vansbro halvsim 1,5 km 4/7- ?
Midnattsloppet 10 km 16/8 - ?
Tough Viking 15 km 30/9 - ?
Tjejmilen 10 km 6/8 - ?
Stockholm Halvmaraton 21 km 16/9 - ?
Lidingöloppet 15 km 27/9 - ?
Tjurruset Sthlm 10 km 4/10 - ?
Stockholm Tunnel Run 10 km 22/11 - ?

Personligt Bästa

Löpning:
2 km - 8:04 min
3 km - 13:07 min
5 km - 21:56 min
10 km - 44:52 min

Längdskidor:
1 km - 6:14 min
30 km - 3:59:40 min

Tema Nostalgi gjort av Mimmi Thorneus